"Gallejaur lämnar ingen oberörd. Åldrade timmerhus i sluttningen ner mot Gallejaursjön och nyslaget hö på hässjan nedanför Anders-Larsagården. I bakgrunden Gallejaurberget med sin högresta gammelskog, trygg och majestätisk"
~
Så börjar texten i den broschyr om Gallejaur Natur- och kulturreservat som jag håller i min hand. Det är precis så sant som det står skrivet. Gallejaur lämnar ingen oberörd. Jag är fortfarande djupt berörd.
~
Vi besökte Gallejaur en underbart fin sommardag i början av augusti. Att vandra runt i denna miljö var något alldeles speciellt. Jag kände mej så "hemma" på något sätt. Själ och hjärta slog rot på en gång :o)
~
Guiden Christer Lövgren berättade så fint om bygdens historia. Dessutom utgör han 50% av Gallejaurs bofasta. Snacka om rätt man på rätt plats! En fantastisk berättare. Lyssna på invigningen av reservatet här! Där finns också mer historik.
~
Besök också Gallejaurs hemsida. Alla fakta om bygdens historia och om hur stiftelsen kom till finner du där.
~
HÄR kan du se lite av en dokumentärfilm som gjordes
med systrarna Karlsson på 70 och 80-talet. Greta, Lisa och Ebba var den sista bofasta generationen i Anders-Larsagården.
med systrarna Karlsson på 70 och 80-talet. Greta, Lisa och Ebba var den sista bofasta generationen i Anders-Larsagården.
~
Nu tar vi den gamla cykeln uppför vägen! :o)
Slå av mobilen!
Andas långa djupa andetag. Känn solens strålar värma. Nu åker vi tillbaka till svunnen tid..........
Tyvärr hamnade bilderna lite i fel ordning. Men det går nog bra ändå.
Det här är utsidan av Anders-Larsagården som byggdes 1864.
Inne i kammaren står Mårbacka i fönstren.
Hattpinnar på rad i hallen. Tapeten tycker jag är helt enkelt ljuvlig!
I bagarstugan står en underbart vacker skåp med sin originalmålning från 1864 bevarad.
Många vackra gamla träd finns att beskåda.
Utsikt över sjön. Vädret var verkligen perfekt!
Hage mot skogen. En bit upp finns urskog. Mer än 300 år gammal!
Så här byggdes taken förr i tiden. Under ligger några lager med näver.
Systrarna Karlssons föräldrahem, första gården efter vägen.
Tyvärr kunde jag inte få med alla bilder. Jag har problem att få min blogg att fungera som den ska. Det här inlägget har tagit en ohygglig massa tid att åstadkomma.
~
Hoppas i alla fall att jag lyckats förmedla en liten känsla av svunnen tid. Jag tror det är något vi alla skulle behöva lite då och då. Tillbaka till det enkla. Skala bort allt som egentligen är oviktigt. Stanna upp! Betrakta! Finna ro och meningsfullhet.
~
Och en sak är 100% säker! Jag kommer att återvända till Gallejaur igen, igen och igen.......för där stannade en liten del av mej för alltid!
~
Må Bäst Alla!
Kram
Monika