Dom bodde bara en liten bit bort efter vägen. Varje dag såg vi dem promenera förbi oss med sina söta små hundar. Ibland kom hundarna springande in på gården och ville hälsa. Man bytte några ord om ditt och datt. Och sen gick dom vidare på sin promenad. Så var det senast i fredags. Känns så ofattbart att dom nu för alltid är borta. Självklart går idag våra tankar till deras son och övriga anhöriga. Han miste båda sina föräldrar på en dag. Så otroligt sorgligt.
"I minnet Ni lever och finns alltid kvar"
Monika
